There and back again,
Hello people,
I'm back again after another break. Why do I take this breaks and pauses? I don't know.. maybe you can tell me?
Anyways..
Jag sitter as usual i datasalen fast denna gång brevid N och inte flickan. Jag känner mig väldigt trött och jag är sjuk, så det förklarar ju då min trötthet.
Jag vaknade upp i morse med världens halsonda och huvudet ville gå i tusen bitar. So did my heart.
Jag börjar mer och mer öppna upp mig för att kunna skriva mer privatare saker i min blogg, vilket känns väldigt skönt - för det tar lång tid och skrivkramp att skriva ner allt i dagboken hemma.
Men det jag vill ta upp är dessa förbbaskade, hatade, avskyvärda, underbara, helt fantatiska och djävulska hormoner.
Jag är inte kär, jag har aldrig varit kär men jag har varit förälskad, men det ledde inte till något.
Jag har aldrig haft tur i kärlek, jag har inte tur i kärlek, jag kommer inte ha någon tur i kärlek.
Jag har kort och gott gett upp när det gäller kärlek. Men inte när det gäller vänskap, för kärlek kommer och går men vänner (för det mesta) består.
Men det är en pojke jag vill tacka, för att han alltid ler mot mig och får mig att lysa upp.
Att veta att någon man inte känner, ler vänligt mot en när man går förbi och att den har ett leende i ögonen också, det gör så mycket mer än vad folk för det mesta vet. Tro mig.
Även fast den pojken inte kommer läsa det här så vill jag tacka honom för det betyder mycket under min vardag just nu.
Tack.
Jag vill även ta och påpeka lite viktiga datum för er alla,
13 december blir det födelsedagsfitrande för min systerdotter.
16 december blir det avresa till Egypten.
24 december blir det julfirande hos min kära syster.
31 december blir det nyårsfirande med A & N.
13 februari blir det taggning på kroppen för första gången.
6 juni blir det bära av med studentfirande, skratt och gråt.
8 oktober blir det åka av till min nya hemstad - Tokyo.
Jag ser fram emot alltihop!
Men nu är det dags för mig att avrunda.
Och återigen,
Tack.
Over and out,
Teddy heartBEAT.
I'm back again after another break. Why do I take this breaks and pauses? I don't know.. maybe you can tell me?
Anyways..
Jag sitter as usual i datasalen fast denna gång brevid N och inte flickan. Jag känner mig väldigt trött och jag är sjuk, så det förklarar ju då min trötthet.
Jag vaknade upp i morse med världens halsonda och huvudet ville gå i tusen bitar. So did my heart.
Jag börjar mer och mer öppna upp mig för att kunna skriva mer privatare saker i min blogg, vilket känns väldigt skönt - för det tar lång tid och skrivkramp att skriva ner allt i dagboken hemma.
Men det jag vill ta upp är dessa förbbaskade, hatade, avskyvärda, underbara, helt fantatiska och djävulska hormoner.
Jag är inte kär, jag har aldrig varit kär men jag har varit förälskad, men det ledde inte till något.
Jag har aldrig haft tur i kärlek, jag har inte tur i kärlek, jag kommer inte ha någon tur i kärlek.
Jag har kort och gott gett upp när det gäller kärlek. Men inte när det gäller vänskap, för kärlek kommer och går men vänner (för det mesta) består.
Men det är en pojke jag vill tacka, för att han alltid ler mot mig och får mig att lysa upp.
Att veta att någon man inte känner, ler vänligt mot en när man går förbi och att den har ett leende i ögonen också, det gör så mycket mer än vad folk för det mesta vet. Tro mig.
Även fast den pojken inte kommer läsa det här så vill jag tacka honom för det betyder mycket under min vardag just nu.
Tack.
Jag vill även ta och påpeka lite viktiga datum för er alla,
13 december blir det födelsedagsfitrande för min systerdotter.
16 december blir det avresa till Egypten.
24 december blir det julfirande hos min kära syster.
31 december blir det nyårsfirande med A & N.
13 februari blir det taggning på kroppen för första gången.
6 juni blir det bära av med studentfirande, skratt och gråt.
8 oktober blir det åka av till min nya hemstad - Tokyo.
Jag ser fram emot alltihop!
Men nu är det dags för mig att avrunda.
Och återigen,
Tack.
Over and out,
Teddy heartBEAT.
Kommentarer
Trackback
